ungern - sverige 1-0
det är svårt att liksom hänga med.
ena timmen är man i budapest och vet ingenting om hur resten av veckan ser ut då almanackan ligger bortglömd i ett kråkslott i ett långt borta som ändå är hemma, dit man ska. två timmar senare är man där. i kråkslottet. och cyklar till citygross för att bygga på i kylskåpet istället för att sitta på en uteservering och välja mellan tvåhundrafemtiotusen ungerska och andra rätter.
ena sekunden har man lätt ångest på ett ungerskt termalbad för att förkylning och sådant vatten inte riktigt är vänner, andra stunden har man bakisångest och dåligavibbarångest i terrormuseumet i budapest och går förbi raol wallenbergs cell i den krypande klaustrofobiska terrorkällaren som tycks sakna utgång. andra sekunden ligger man i gräset och käkar marknadspizza, dricker öl i solen, letar marknader i en helt enorm stadspark, man sjunger karaoke på en sunkig pub nånstans in the middle of nowhere, man dricker lite för mycket lite för billig öl och smuttar lite på det vita vinet trots att det smakar och ser ut som gubbpiss, man gör en helt egen version av kalle kamel och sjunger hela långa vägen hem i natten och är den enda som inte inser att man är askalas, på hostelet har man fortfarande inte insett det och efterfestar tills solen går upp, man vaknar och inser, man käkar frukost på turistgatan för att den ligger så nära, man går på ömmande tåblåsor, man njuter av solen, man till och med vågar sig på att bära klänning, man älskar att inte en enda gång tänka på vad som väntar i verkligheten, man tänker inte imorgon, man tänker idag.
sedan är det imorgon. sedan är det sverige. det är citygross, det är laga mat, det är tvätta kläder och tänka att man ska städa men istället se tre avsnitt av andra avenyn och tre avsnitt av klass 9a och en film.
man tänker att det fortfarande trots allt bara är idag. inte imorgon.
och fortfarande inte riktigt fattat, när man kollar på alla bilder, att man faktiskt var där så sent som imorse.
och att det faktiskt var lika mycket verklighet som det här. bara en bättre version.
ena timmen är man i budapest och vet ingenting om hur resten av veckan ser ut då almanackan ligger bortglömd i ett kråkslott i ett långt borta som ändå är hemma, dit man ska. två timmar senare är man där. i kråkslottet. och cyklar till citygross för att bygga på i kylskåpet istället för att sitta på en uteservering och välja mellan tvåhundrafemtiotusen ungerska och andra rätter.
ena sekunden har man lätt ångest på ett ungerskt termalbad för att förkylning och sådant vatten inte riktigt är vänner, andra stunden har man bakisångest och dåligavibbarångest i terrormuseumet i budapest och går förbi raol wallenbergs cell i den krypande klaustrofobiska terrorkällaren som tycks sakna utgång. andra sekunden ligger man i gräset och käkar marknadspizza, dricker öl i solen, letar marknader i en helt enorm stadspark, man sjunger karaoke på en sunkig pub nånstans in the middle of nowhere, man dricker lite för mycket lite för billig öl och smuttar lite på det vita vinet trots att det smakar och ser ut som gubbpiss, man gör en helt egen version av kalle kamel och sjunger hela långa vägen hem i natten och är den enda som inte inser att man är askalas, på hostelet har man fortfarande inte insett det och efterfestar tills solen går upp, man vaknar och inser, man käkar frukost på turistgatan för att den ligger så nära, man går på ömmande tåblåsor, man njuter av solen, man till och med vågar sig på att bära klänning, man älskar att inte en enda gång tänka på vad som väntar i verkligheten, man tänker inte imorgon, man tänker idag.
sedan är det imorgon. sedan är det sverige. det är citygross, det är laga mat, det är tvätta kläder och tänka att man ska städa men istället se tre avsnitt av andra avenyn och tre avsnitt av klass 9a och en film.
man tänker att det fortfarande trots allt bara är idag. inte imorgon.
och fortfarande inte riktigt fattat, när man kollar på alla bilder, att man faktiskt var där så sent som imorse.
och att det faktiskt var lika mycket verklighet som det här. bara en bättre version.
Kommentarer
Trackback
