intet nytt under solen
Slagorden har slutat skrika i ditt hjärta nu
du minns bara brottstycken av det ni kallade kamp
palestinasjalarna skickas till bättre behövande och
Världen är inte längre en enkel svartvit målning
Inte heller bultande tonårsröda drömmar
Det finns industriområden i allas ögon
Avgasgrått sken oavsett om du är färgblind eller inte
Förändringen tar lång tid på sig den tar mer än din livstid på sig men
Who wants to live forever
Kanske inte för alltid men på riktigt någon gång
på riktigt
Du har ett demonstrationståg i dina lungor
Du har en banderoll i din panna
Du har en längtan i mellangärdet
Men du har inte tid för sånt
Du har fullt upp
med att bli
något
Tittar på hemmavideofilmer och kan-själv-flickan tar tid
Tar lång tid på sig att knäppa hängslena men kan-själv
Och här kommer pippi långstrump och här kommer världens starkaste tjej
Och du hade redan fräknar
Du var stark
Du ritade världen som du ville ha den
Men världen blir tråkigt kulspetsblå
När tuschfärgerna torkat och
Tiden går men pippi består
Tjolahopp tjolahej tjolahoppsansa
Sjunger flickorna på torget
Dom är inte äldre än du var
Dom har fortfarande hoppet kvar
Och du vill vända dig om skrika att
Det är ingen idé
För pippi drar ut på rymmen och annika blir prussiluskan en vacker dag
Lilla gubben blir vaakumförpackad i tunna lätthanterliga smörgåsbitar
Och du hoppar inte av skolan trots att du vill lära dig så mycket mer
Än vad moraltanterna kan ge
För pippi är på rymmen och pippis mamma är i himlen
Hennes pappa är kung på en söderhavsö men vad hjälper det
Vad hjälper det
Du har slutat hitta sockerdricka i ihåliga träd
Dricker whiskey och säger att man vänjer sig vid det torra rökiga
Du får vara uppe hur länge du vill och tar dig genom småtimmarna med schlagerdans på vacklande golv och säger att du aldrig haft så roligt och går in på toaletten och gråter
Framför ögon som aldrig haft så roligt
Skickar sentimentala sms till ifrånväxta vänner skriver minns du?
Skriver saknar dig
Vaknar med bakfylla och returnerade sms
Känner vi varandra?
Borstar granatsplitter från hjärtat och tvättar minnena i nittio grader med klorin
...
nej men seriöst.
kallsvettningar, yrsel, magvärk, uppsvullenhet....and so on. varje månad frågar jag mig vad fan som är syftet med det hela. för det måste ju finnas ett syfte. oavsett om det är gud eller naturen eller nån annan som konstruerat våra kroppar måste det ju för fan finnas en mening med varför dom fungerar som dom gör. allt i kroppen har ju en mening. vad är meningen med att mens ska vara ett helvete? är det för att man ska förberedas på den obegripliga omänskliga födelsesmärtan eller? (som att jag nu har någon erfarenhet som ger mig befogenheter att benämna denna smärta som obegriplig och omänsklig. Men man kan ju få spekulera i alla fall.
ryckte dock upp mig och tog på mig mina skitiga mjukisbrallor för att gå ut och leka cykelreparatör. men en cykel som inte reparerats på flera år kan vara ganska svår att ha och göra med. allting har ju rostat fast. går inte att få loss = ingen sträckning av den slappa kedjan som lossnade igår morse när jag redan var sen till jobbet. men däcken blev i alla fall pumpade och kedjan sitter om än slappt så på rätt plats och cykeln dryper av smörjande olja. nytt försök imorgon.
för övrigt hade vi en sjö i vår källare imorse och anamaria lyckades lura grannen att någon brutit sig in i källaren och pissat på golvet. "tror du att nån har pissat i vår källare också" frågade han oroligt. Och anamaria var väl nöjd med att någon för en gångs skull var mer lättlurad än hon.
för övrigt nr 2 så har jag fortfarande inte nu när klockan närmar sig halv sex på kvällen, lyckats göra det jag hade vigt denna dag till. Men det är väl så med bakisdagar. Även när dom är fejkade.
mjukisbyxor och en egen form av vuxenhet
att hitta dom där perfekta mjukisbyxorna. att köpa dom och sen gå hem och ta ett långt bad med rosmarinoljan som vännen gav i födelsedagspresent. att läsa en bra bok. att smörja fötterna med kylande salva och massera fram kraften i sin egen kropp. att hälla upp ett glas vin och släppa ner axlarna.
det är såna där små saker som kan göra mig så tillfreds med mig själv.
att veta att allting ordnar sig förr eller senare. att läsa vårterminens kursplan och tänka att det där, det fixar jag. att skriva början på ett brev till en nära vän och att rannsaka sig själv på ett vänligt men bestämt sätt. att upptäcka hur man blivit en blek skugga av den man en gång var och att känna att man faktiskt har kraft att skapa lite mer färg i spegelbilden. lite mer glöd.
jag behöver hitta tillbaka till mina egna gränser. för jag tror att det är först då jag kan känna möjligheterna och friheten. faktiskt.
att säga det här är jag. och det står jag för.
att vara oresonlig ibland.
att vara älskande ibland.
att bry sig om andra ibland.
men inte glömma bort barnet inom en som skriker efter uppmärksamhet och omvårdnad.
att inte glömma bort den vuxna människa inom en som försöker hitta sin egen form av vuxenhet.
att inte försvinna i bruset.
