frithiof

det är jag i ett nötskal. påfrestande men sant. jag tror inte jag lärt mig hur man hanterar livet. eller så är det precis det jag gör fast på mitt eget lilla sätt. och livet kanske inte är en dans på rosor. eller, nej. fast ändå. jag vet inte. man lär sig väl nåt av det mesta i alla fall. av sig själv. jag kan bara vara den jag är. jag får helt enkelt ta det. det kostar på men kanske kunde jag inte vara mina vackraste sidor om inte dom mindre smickrande fanns där också. det viktiga är att jag ändå är lycklig.
vad nu lycka är.
men jo.
jag är lycklig.

det är märkligt att kunna vara det och samtidigt hela tiden bära på nåt tungt.
en märklig paradox.
jag tänker inte ens försöka förstå.
eller jo.
jag försöker hela tiden.
jag tycker om att förstå saker.


jag vet inte. det är söndag igen
det kanske är det som är den alldeles uppenbara enkla förklaringen

jag har alltid hatat söndagar.