frithiof

"Så enkelt

Allt som händer, är bara att oljan i lampan tar slut

att ett blomblad faller och att ett liv går ut"

när det tillslut händer är det med viss lättnad. 
det är inte värdigt att leva för länge
att leva tills man är levande död

jag läser dödsannonstexter för att det är mitt enda sätt att framkalla någon form av fysisk sorg
det slår mig att det är svårt 
det där att hitta någon som passar
varför ljuga bara för att någon är död
varför skriva om historien och tacka för all kärlek och glädje
det är inte med kärlek och glädje jag kommer minnas henne
det är inte det hon fört vidare till mig
hon var aldrig någon bullfarmor
jag satt aldrig i hennes knä
hon jagade istället ut oss ur huset när hon trodde att vi snott kakor ur frysen
"ungdjävlar" skrek hon efter oss fastän vi inte tagit en enda och aldrig var ute efter kakor
hon kallade min kusin för "märklig unge" för att han inte var lika matglad som alla andra i släkten
han stod utanför det öppna fönstret när hon sa det
och jag skulle inte bli förvånad om han inte kommer på begravningen
hon föreslog abort när hon skulle bli mormor för första gången
jag kan inte säga att hon var kärleksfull bara för att hon gått bort

men det finns så många andra saker för en människa att vara
så många orsaker till varför man blir den man blir
så många frågor till varför hon var som hon var

hon kommer att leva kvar i minnet som den där kvinnan på kökstolen
hon som stickade tjocksockar till barnbarnen trots att hon saknade både talang och intresse
hon som satt på kökssoffan efter att hon serverat middagen till alla andra men inte åt själv 
förrän efteråt, om det blev något kvar
hon som alla visste skrev men ingen visste vad
hon som i sin ungdom drömde om att bli kartriterska
men istället blev kvinna
vilket hon aldrig blev riktigt bra på att vara
hon som födde ett utomäktenskapligt barn på 40-talet
men inte kröp till korset och gifte sig med fadern bara för att rädda sitt anseende
hon som istället gick rak i ryggen och valde själv  
hon som var hjärnan bakom allt
hon som var stark i psyket
Hon som aldrig lämnade byn förutom vid akut sjukdom och när barnen konfirmerade sig
hon som aldrig kom på objudet besök trots att det bara var hundra meter mellan våra hus
men gärna smög ner och tittade i våra fönster när vi var borta
för att se vilka gardiner vi hade
för att se vilka blommor som planterats i rabatten
hon som hatade att man tittade i fotoalbumen
hon som aldrig pratade om barndomen
om släkten 
om det som varit
hon som var historielös
hon som var tystnaden
nyfikenheten
integriteten

Hon som var människa

Det är så jag kommer att minnas henne. Som människa.