frithiof

medan jag sitter och fantiserar ihop en ny deckare av Liza Marklund för att sedan kunna skriva en baksidestext till denna fantasiutgåva (jag har inte blivit galen. det är en uppgift i skolan) kommer jag på att min story är helt brilliant och att jag borde sätta mig ned och skriva hela deckaren  själv från början till slut. Ja för jag vill ju veta hur det går. Och det är ju precis i det läget, när de stora skeendena i en berättelse klarnar men man själv inte vet vart det hela kommer att landa, som förutsättningarna för att kunna skriva är som bäst. Nyfikenheten som drivkraft. jag tror inte det finns något så produktivt som nyfikenhet. Möjligen hämnd som drivkraft, men då jag själv aldrig varit ute på någon hämndturné och är alldeles för lite långsint för sådan aktioner känns det som ett dåligt alternativ.
Så nu tänkte jag skriva Liza Marklunds nästa bok.
jag hoppas hon inte har något emot det.
Jag får väl fingera annika bengtssons namn.
Så jag inte blir åtalad för ärekränkning eller nåt sånt.