frithiof

jag vek av vid en ny väg idag. den tog mig till paradiset. en kort bit genom skogen och sedan öppnade sig en oändlighet av ängar där hästar och får betade. det var så vackert. så rätt.

och det vackra stora huvudet vilade mot mitt bröst
den husmansdoftande lena mulen mot min kind
jag fick massera öronen och klia pannan
och den andra hästen blev avundsjuk och helt plötsligt
hade jag två puffande mular mot min mage och
kärlekvärmesomatthittahem
jag grät av all den saknad som vällde upp
och jag har alltid älskat att få gråta mot varm hästpäls
jag har alltid älskat den där tysta kommunikationen

lugnet som sprider sig genom hela kroppen
genom huvudet

när jag stod där blev det så uppenbart att lycka kan vara så enkel
och nånstans insikten om att det finns vissa saker som bara är helt rätt
att den miljö som tar en till något som skriker hemma
i hela kroppen
borde vara så självklart att välja

varför kämpa emot liksom
så nu söker jag hästmassörkurser men blir nedslagen över det faktum att dom är svindyra

Hur komma dit man vill?