frithiof

nytt målarprojekt igång. om jag inte trivs i mitt rum efter det här vet jag inte vad jag gör.


jag har ingen energi för ännu ett målarprojekt. men det får gå ändå.


H var förbi idag och började som vanligt diskutera min livssituation (läs jobbsituation) och allt han sa var alldeles rätt men förbannat svårt. jag ville bara be honom vara tyst. är trött på att prata om det. bli påmind.

är så jävla trött på att inte räcka till för mig själv.


men jag målar. jag gör det trots att jag inte orkar. för jag tänker att det kanske är mitt i ett av dom där penseldragen som allting förändras.
kanske.

jag vek av vid en ny väg idag. den tog mig till paradiset. en kort bit genom skogen och sedan öppnade sig en oändlighet av ängar där hästar och får betade. det var så vackert. så rätt.

och det vackra stora huvudet vilade mot mitt bröst
den husmansdoftande lena mulen mot min kind
jag fick massera öronen och klia pannan
och den andra hästen blev avundsjuk och helt plötsligt
hade jag två puffande mular mot min mage och
kärlekvärmesomatthittahem
jag grät av all den saknad som vällde upp
och jag har alltid älskat att få gråta mot varm hästpäls
jag har alltid älskat den där tysta kommunikationen

lugnet som sprider sig genom hela kroppen
genom huvudet

när jag stod där blev det så uppenbart att lycka kan vara så enkel
och nånstans insikten om att det finns vissa saker som bara är helt rätt
att den miljö som tar en till något som skriker hemma
i hela kroppen
borde vara så självklart att välja

varför kämpa emot liksom
så nu söker jag hästmassörkurser men blir nedslagen över det faktum att dom är svindyra

Hur komma dit man vill?

hon säger att hon vill resa utomlands, vet inte vart eller varför, vet bara att.
hon säger som i förbigående att det kanske bara handlar om flykt
och jag svarar att det spelar ingen roll. gör inte resan mindre värd.
ibland måste man få fly för att våga komma tillbaka.
vara närvarande
på riktigt
lära känna
livet
och förstå inte bara andra utan också sig själv

det är ju alltid så lätt att se logiken i hur andra har blivit det dom är
men så svårt att förstå
ens egna reaktioner

och hon påminner mig om den där känslan jag själv går och bär på
att jag bara skulle vilja försvinna för en stund
hyra en bil och köra dit just den dagen för mig
helst av allt en roadtrip genom hela jävla norrland
bara jag ensam
bara jag skrivande och sökande
efter det där jag aldrig riktigt förstår
hur jag liksom måste knyta små röda trådar till varandra för att se ett sammanhang
i vem jag är

som om det skulle spela någon roll egentligen tänker jag
jag ÄR ju bara helt enkelt
måste inte finna orsaker till varför
men det spelar roll
det spelar roll vilka bilder jag har att identifiera mig med
vilka identiteter jag levt genom och överlevt
övergett
nya som står på rad och jag har aldrig förstått poängen med att definiera varenda cell av sig själv med ord
men jag har alltid ändå gjort det
försökt sätta fingret på något
försökt hitta
ett hem
i mitt eget hjärta

där jag kan få vara oavsett hur landskapen förändras utanför
där jag trivs och vill vara
där jag känner mig trygg
utan att vara besatt av den
tryggheten

jag kanske också bara vill fly någon gång
ta impulsiva steg och slänga planeringslistorna
visa för mig själv att jag kan
klara mig själv
trots att jag redan vet
att jag klarar mig själv
jag klarar mig bäst själv
men kanske inte lyckligare så
starkare men kanske inte lyckligare
"freedom is just another word for nothing left to loose" heter det ju i den där låten
det är klart man kan känna sig stark när ingenting påminner om sårbarheten
men jag älskar ju människors sårbarheter
så varför är jag så rädd för mina egna

jag vill göra den där resan genom ett eget land i landet
jag vill skriva mig fram till något hållbart
något jag kan tro på
något jag kan luta mig mot
något jag kan förstå

en historia som jag kan kalla min

jag vill göra den där resan
som leder
hem




 

det är som att trycka på repeatknappen
som att medvetet repa en skiva så att musiken ska haka upp sig
som att skapa sin egen religion bara för att få tro på något
det är som att stänga dörrar innan dom ens öppnats
som att driva med en flotte ut mot öppet hav
och undra varför man sjösatte den från början
varför man ens byggde den

men ändå inte simma i land medan man kan