frithiof

det är knappt att det syns, men om man tittar riktigt noga kan man se att det inte är regn.

det snöar.

idag har jag köpt garn och börjat sticka en ny sjal. det hjälpte mig genom en mördande mensvärk.
sen låg ett bokpaket i brevlådan.
jag trodde att jag hade beställt en bok av astrid lindgren.
men det hade jag inte.
jag blev lite besviken.

jag har börjat fortsätta med ett fotoalbum från myceltiden.
och igår tittade jag på videobanden med inspelningar från när vi var med i västerbottensnytt.
jag blev stolt.
sjukt stolt.
och undrade lite vart jag har tagit vägen under alla dessa år som gått sen dess.

igår natt drömde jag att jag råkade klippa ett jack i halsen av misstag.
ut genom jacket kom ett rörliknande föremål.
jag trodde att jag hade klippt av halspulsådern
och fick panik
men insåg att jag förmodligen skulle ha svimmat direkt om det varit så
kanske var det bara en sena
och jag försökte trycka in den igen
men den kom ut igen och blev längre och längre

jag har drömt så sjukt mycket sjukt senaste nätterna.

och så skriver jag igen. men hela tiden ploppar en ruta upp som säger att utrymmet på hårddisken börjar ta slut.
måste rensa så romanen kan ta fart på riktigt.
jag skriver på det där fascinerande maigska sättet igen.
på det där nyfikna sättet där saker bara sker och historien helt plötsligt tar en väg
jag aldrig kunnat ana
det är så många som säger att man måste veta vad en historia ska handla om för att kunna skriva
man måste skissa och göra en tydlig planering och man måste veta hur det ska sluta
och man måste känna sina karaktärer utan och innan och veta deras favoritmat och favoritfärg och
favoritfilm och allt. man måste veta allt om sina karaktärer. och allt om historiens utveckling. och dramaturgi och man måste känna sin målgrupp och man måste måste måste så mycket 
så säger dom som tror att dom vet.

men det funkar inte så. inte för mig.
ju mindre jag vet desto lättare är det att skriva.
när karaktärerna överraskar mig
när min egen nyfikenhet över vad som ska hända härnäst är drivkraften
då kan jag tro på att det här kan ta mig hur långt som helst

det är magiskt. det är liv. det är att känna meningsfullhet.

det är att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.

att vara på väg.

inte stillastående. vill inte vara stillastående längre.