frithiof

jag bytte blogg för att på nåt sätt lyckas föra in mig själv på ett nytt spår.
börja om från början (all over again) och sluta att bara skriva när jag antingen är 
up in the blue eller down with the devil.
Inget mer självömkande och inget mer självtvivel. Inte heller "Hej jag älskar liivet livet älskar mig vi är här för att leva kom jag på just nu och blev så upp över öronen förälskad i mig själv". Nej inget mer av det.
Ungefär så tänkte jag.

Lite mer balanserat lite mer nyanserat lite mer analyserat lite mindre
självupptagenhet
lite mer som betraktare av någon annans verklighet

jag kunde ju skriva lite om vilken musik jag lyssnar på eller en reflektion
kring nån postmodern funktion
vara lite mer akademiskt kvasiintellektuell
eller bara skvallra lite om nån kändis jag sett på stan (like that ever happens)
kanske diskutera utrikespolitiken och våldsstatistiken
kanske dra några fräcka paralleller till nåt jag gjort nån gång
och vad det egentligen säger om mänskligheten
mer än vad det säger något om mig
eller jag vet inte

jag kanske helt enkelt inte skulle ha nån blogg alls.
varför ska alla blogga så förbannat mycket och varför tycks alla tro att
alla andra är så förbannat intresserade av deras vardagliga liv
"ingen vill veta var du köpt din tröja" liksom
egentligen
vem bryr sig om när du steg upp eller vad du åt till frukost
varför bryr du dig om att informera folk om vad du gör istället för att
göra lite mer
för din egen skull

jag men hellre din inköpslista istället för din ångest kanske
hellre vilka låtar du laddat ned senaste timmen
än alla dom där barndomsminnena du tror att du måste släppa taget om och
vet inte varför men nån kanske vet
hellre en god recension av ännu godare litteratur
än en beskrivning av ditt liv utan censur
(fast du gör ju det ändå. censurerar. om du åtminstone inte censurerade så kanske det skulle bli lite liv i luckan)

jag lyckades inte så bra.
med den nya bloggen som skulle ha så mycket nytt innehåll.
och efter att ha råkat komma över massa gamla dagböcker och läst lite här och där
inser jag
att jag månad efter månad år efter år alltid varit som en jojo.
och därför kommer nog bloggen fortsätta vara det också.

och eftersom jag av någon anledning verkar tro att det finns någon som bryr sig om att läsa
så kommer jag såklart fortsätta skriva
för det verkar ju som att jag av någon anledning
har nåt behov av det.

precis som alla andra i den här internetbaserade världen.

Och jag som är så emot internet.

Yeah right! Eller hur.

Jag är lika lurad som alla andra.