frithiof

Idag har jag cyklat tandemcykel runt Ven. Ön är inte mer än 11 km i omkrets så det låter kanske inte som en sådär enormt stor bedrift, men med tanke på att vi stötte på en uppförsbacke med 20% lutning och två med 10% lutning samt ett antal väldigt trånga stigar i skogen med brännässlor på båda sidor som till varje pris försökte slingra sig kring mina bara vader samt att min hyresvärd som har ett hus på ön har sagt att det kryllar av fästingar där så vill jag ändå mena att jag gjort en stor prestation idag.

Hursomhelst. Ven är fantastiskt. Som en sagoö med fantastisk natur, mysiga hamnar och totalt befriad från stress. Naturen är bra för själen. Att röra sig är bra för själen. I alla fall för mig. Jag kände att det trots allt är på landet jag hör hemma. Jo men så är det. Kanske inte konstigt när jag bott på landet i 19 år. Dofterna, vindarna, synerna, djurhagarna, grusvägarna. Det är där jag kommer till ro. Det är ju bara fan att det ska vara så svårt att vara spontan när man bor bortom goda buss- och tågförbindelser och sånt. Det är liksom lite besvärligare. Och eftersom jag är lite bekväm av mig i vissa lägen passar stadslivet mig också.

Det är ju fan att man inte kan samla allt det goda på en plats. Så slipper man känna sig splittrad och alltid längta dit där man inte är.