jag måste vara galen om regeringen är klok
dagen har knappt börjat och jag har redan hunnit kastas mellan de allra flesta känslorna i mitt register. Det började med att jag blev serverad framtidsångest till frukost då regeringens nya lagar rapades upp som en svidande halsbränna till morgonkaffet. från och med idag måste den som är arbetslös vara beredd att flytta precis vart som helst i hela landet precis när som helst om det dyker upp ett jobb vilket jävla skitjobb som helst.
vad fan tänker dom med? skulle jag flytta till jukkasjärvi imorgon bara för att det dök upp ett halvtidsvikariat som städare till exempel? trots att jag inte är arbetslös exakt just nu vred det till i magen och hjärtat hoppade över fyra fem slag innan jag lyckades lugna ned det en aning genom att säga att nu ska vi inte ta ut helvetet i förskott. Men samtidigt är ju helvetet redan här. Jag är ju inte ensam i det här landet. Det finns ju dom som faktiskt kastas in i den nya verkligheten från dag ett. Allting handlar ju inte bara om en själv.
en annan förändring som regeringen infört är att föräldrar ska kunna anställa folk till att vara hemma med deras sjuka barn så föräldrarna kan jobba jobba jobba hela tiden oavbrutet av livets självklarheter som att barn ibland blir sjuka och att dom då oftast gärna vill bli omhändertagna av sina föräldrar och inte någon helt okänd person som bara tar hand om dom för att inkassera några hundralappar. för den svenska ekonomin är det säkert ett kortsiktigt bra förslag men för de svenska medborgarnas inre välmående är det raka motsatsen. jag vill inte leva i ett samhälle där alla politiska åtgärder utgår från pengarnas välmående istället för människornas.
om jag får barn nån gång ska jag fan i mig stanna hemma när dom är sjuka. den tryggheten tänker jag aldrig ta ifrån ett barn. rättigheten till sina föräldrar.
jag tänkte direkt på euskefeurats låt "jag måste vara galen om regeringen är klok"
och jag är fan i mig inte galen så det innebär att regeringen är ett skämt. ett jävligt obehagligt och alldeles för allvarligt skämt.
men, som jag sa. denna morgon har varit uppgång och fall fast i omvänd ordning. för efter den förstörda frukoststunden gick jag till datorn och kollade mailen som senaste dagarna mest bestått av reklam och annan sån opersonlig skit. men inte idag. nej. idag fick jag ett mail som inte lovar men i alla fall ger hopp om något meningsfullt som kanske kan bli verklighet inte i evighet men i alla fall snart och ett tag framöver.
och jag kunde inte låta bli att skratta lite åt dom ord som personen som rekommenderade mig till ett intressant uppdrag skrev för att ge en bild av mig. jo det började bra med att jag är bra på att arbeta och effektiv och receptiv. men sen.... "hon gör inte så mycket väsen av sig men är duktig"
först kände jag mig lite förnärmad. vadå inte gör så mycket väsen av sig! det är väl knappast nåt positivt. Men så började jag skratta för det är ju alldeles sant. Nej, jag gör inte så jävla mycket väsen av mig. Men varför skulle det nödvändigtvis vara något negativt. Man kan ju tolka det som att det är mindre snack och mer verkstad. Vilket inte är helt fel.
Och jag tänker också att om det inte fanns människor som inte gör så mycket väsen av sig skulle det ju fan i mig aldrig finnas en lugn stund och lugna stunder är underskattade. Fatta vilket jävla tjatter det skulle vara.
det behövs såna som jag. haha. som inte gör så mycket väsen av sig.
(men som planerar revolution i det tysta... mowhahahahahaha)
eller nåt sånt.
vad fan tänker dom med? skulle jag flytta till jukkasjärvi imorgon bara för att det dök upp ett halvtidsvikariat som städare till exempel? trots att jag inte är arbetslös exakt just nu vred det till i magen och hjärtat hoppade över fyra fem slag innan jag lyckades lugna ned det en aning genom att säga att nu ska vi inte ta ut helvetet i förskott. Men samtidigt är ju helvetet redan här. Jag är ju inte ensam i det här landet. Det finns ju dom som faktiskt kastas in i den nya verkligheten från dag ett. Allting handlar ju inte bara om en själv.
en annan förändring som regeringen infört är att föräldrar ska kunna anställa folk till att vara hemma med deras sjuka barn så föräldrarna kan jobba jobba jobba hela tiden oavbrutet av livets självklarheter som att barn ibland blir sjuka och att dom då oftast gärna vill bli omhändertagna av sina föräldrar och inte någon helt okänd person som bara tar hand om dom för att inkassera några hundralappar. för den svenska ekonomin är det säkert ett kortsiktigt bra förslag men för de svenska medborgarnas inre välmående är det raka motsatsen. jag vill inte leva i ett samhälle där alla politiska åtgärder utgår från pengarnas välmående istället för människornas.
om jag får barn nån gång ska jag fan i mig stanna hemma när dom är sjuka. den tryggheten tänker jag aldrig ta ifrån ett barn. rättigheten till sina föräldrar.
jag tänkte direkt på euskefeurats låt "jag måste vara galen om regeringen är klok"
och jag är fan i mig inte galen så det innebär att regeringen är ett skämt. ett jävligt obehagligt och alldeles för allvarligt skämt.
men, som jag sa. denna morgon har varit uppgång och fall fast i omvänd ordning. för efter den förstörda frukoststunden gick jag till datorn och kollade mailen som senaste dagarna mest bestått av reklam och annan sån opersonlig skit. men inte idag. nej. idag fick jag ett mail som inte lovar men i alla fall ger hopp om något meningsfullt som kanske kan bli verklighet inte i evighet men i alla fall snart och ett tag framöver.
och jag kunde inte låta bli att skratta lite åt dom ord som personen som rekommenderade mig till ett intressant uppdrag skrev för att ge en bild av mig. jo det började bra med att jag är bra på att arbeta och effektiv och receptiv. men sen.... "hon gör inte så mycket väsen av sig men är duktig"
först kände jag mig lite förnärmad. vadå inte gör så mycket väsen av sig! det är väl knappast nåt positivt. Men så började jag skratta för det är ju alldeles sant. Nej, jag gör inte så jävla mycket väsen av mig. Men varför skulle det nödvändigtvis vara något negativt. Man kan ju tolka det som att det är mindre snack och mer verkstad. Vilket inte är helt fel.
Och jag tänker också att om det inte fanns människor som inte gör så mycket väsen av sig skulle det ju fan i mig aldrig finnas en lugn stund och lugna stunder är underskattade. Fatta vilket jävla tjatter det skulle vara.
det behövs såna som jag. haha. som inte gör så mycket väsen av sig.
(men som planerar revolution i det tysta... mowhahahahahaha)
eller nåt sånt.
Kommentarer
Trackback
