frithiof

miljöombyte. har jag någon gång sagt att jag mår bra av det? om inte kan väl någon försöka påminna mig om det med jämna mellanrum. så jag inte slutar som en del av inredningen i mitt eget hem. 

när jag vaknade upp på tåget mellan stockholm och sundsvall igår såg jag förutom snö även en stor rund lysande strålande sak på himlen som jag så småningom kände igen som solen. ja den finns där hela tiden jag vet. men när den helt plötsligt uppenbarade sig i sin allra mest praktfulla och energigivande gestalt slog det mig att jag inte sett den på flera månader. så kändes det i alla fall. resan från Lund till Umeå blev resan från grådis till solljus. och folk klagar på vintermörkret i norrland... men när det väl är ljust här så är det ju faktiskt ljust. inte den där instängda känslan av att befinna sig i ett trist dystopiskt industriröksbolmande landskap. 
hursomhelst. jag var tacksam för att jag valt en annan tidpunkt för resan än jag brukar göra. i bussen mellan sundsvall och umeå kunde jag i dagsljus njuta av det sjukt vackra högakustenlandskapet. 
väl framme på umeås busstation såg jag framemot att mötas av elin-amanda. men när jag inte ser henne någonstans och ringer för att säga att jag kommit fram nu säger hon "vart är du?"
på busstationen svarar jag.
va? säger hon med oanad förvåning
ja varför är det så konstigt tänker jag. jag brukar ju alltid komma till busstationen
"men jag är ju på flygplatsen och väntar på dig", säger hon. 

ja så kan det gå.
 
jag satte mig på cafeet och drack en maskintillverkad och alldeles för sockersöt latte medan doktorn kan komma underhöll mig på den enorma plattskärmen på väggen. sen kom hon med sin pålitliga blågröna lilla mazda och vi åkte till hennes lägenhet. jag kände mig som hemma redan i tamburen. doften. det luktar likadant var hon än bor. 
och jag blev nästan lite avundsjuk på hennes mysiga etta och tankarna på att flytta från kråkslottet smög sig på. nån gång måste jag ha den där ettan jag alltid drömt om. 
nån gång. 

idag har jag fördrivit tiden med en promenad i skogen med solen i ögonen och snö under skorna, samt läst en intressant bok som handlar om flow. ja den där känslan av att allt i livet liksom flyter och man har full koncentration och engagemang. författaren säger att det är man själv som skapar det flowet oberoende av de yttre omständigheterna. att det handlar om att ta kontrollen över sitt medvetande. jag tycker det låter klokt men fan så svårt. men jag tänker att det ska gå. ändå. 

jag har ju haft dom där stunderna av flow några gånger i mitt liv. då ska det ju inte vara helt omöjligt att det händer igen. 

imorgon ska jag återvända till mitt gamla jobb. jag försöker se positivit på det. jag försöker att inte tänka på hur tråkigt det är. jag försöker istället tänka på hur mycket jag uppskattar dom där stunderna i bilen till och från jobbet med lugna favoriter på radion och möjligheten att sjunga högt och inlevelsefullt för mig själv. 

nu ska jag laga middag till familjen. det är tydligen min uppgift idag.