drömfragment
Titanic har bärgats och gör en ny jungfrufärd över ett okänt vatten. Jag är huvudpersonen och jag står på en märklig avsats alldeles vid vattenhöjd och håret blåser sådär filmpampigt runt mitt ansikte jag sträcker ut armarna och vindpustarna är nära att kasta mig i havet men en häftig och räddande sidovind kastar mig exakt så många decimeter åt vänster som behövs för att jag ska hamna på tryggt båtdäck igen och jag tänker att det är fascinerande att jag faktiskt är på Titanic och oroande att det faktiskt är Titanic det osänkbara skeppet som sjönk. Trygghetskänsla noll. Jag går skola på Titanic. Jag går på IKEA på Titanic (eller är det en efterkonstruktion? Det kan vara mina minnens efterkonstruktion.) jag söker efter en toalett på Titanic men hittar bara toaletter utan lås på dörrarna och helt plötsligt när jag ska sätta mig på toaletten väller det in folk för nu har klockan slagit eftermiddag och toaletten har blivit en matsal och jag vill ju bara få pissa ifred. När jag slutligen hittar en låsbar toalett upptäcker jag hur den har svämmat över precis när jag ska torka mig. Vattnet stiger upp till naveln. Det känns som att stå i en avloppsbrunn. Det magnifika skeppet Titanic känns ruttet. Kanske har jag hamnat i tredje klass i stället för första.
Hur som helst är hela skeppet en labyrint, en teaterscen, en tidsresa tillbaka till nåt slags sekelskifte och jag tycker mig minnas att pappa var där också. Någonstans bland rekvisitan.
Och för att helt byta dröm så sitter jag bakom ratten i en bil. Min kropp har slingrat sig runt sig själv och jag kan varken styra gaspedal eller ratt men bilen går ständigt framåt ändå. Jag kommer ut på en väg. Rakt mot mig kommer Jonas Gardell och Mark Levengood gåendes hand i hand och jag försöker väja men kroppen som slingrat sig runt sig själv är fortfarande extremt samarbetsovillig och det är bara en hårsmån från att jag ska köra på Jonas och Mark. Men dom väjer inte en enda millimeter åt sidan. Bara fortsätter sin promenad mitt på vägen.
Sedan är jag i köket i barndomshemmet och det kommer in en hovslagare som säger att nu är han klar och jag tittar frågande på pappa för vi har ju inte haft nån häst på sex år men han säger att nu har vi det och den är min.
