frithiof

jag vet inte om det kanske var opassande men jag skrek ut min irritation på en kyrkogård och kanske kan det klassas som förargelseväckande beteende men vad fan dom döda vet väl själva hur man reagerar när man är förbannad. Jag lyssnar på julsånger i ett försök att skapa stämning men blir bara illamående när en hypad technoversion av last christmas dyker upp och det hjälper liksom inte att jag faktiskt vaknade imorse utan att behöva bända isär dom spända käkarna för en gångs skull för dom spänner sig nu.

folk flyttar ut och in i mitt hus som om dom fan inte hade annat för sig än att packa ner och packa upp. Och jag vet att det inte är mitt hus men det känns så. Oavsett är det mitt hem och jag är trött på att inte ens mitt hem kan få vara något sånär konstant. Jag är trött på att muntliga kontrakt bryts och inga skyldigheter här inte. Nej, men lite jävla ansvarskänsla kanske man kan kräva av vuxna människor.

jag är trött på att förväntas agera fredsmäklare och medlare mellan två parter som har fingrarna lika jävla långt uppstuckna i arslet båda två. Trött på att städa upp andras skit i mitt eget hem.

Tanken på att själv flytta har slagit mig. Men jag ser liksom inga alternativ. Jag byter inte ner mig från hus till lägenhet. Från trädgård till i bästa fall balkong. Jag flyttar inte förrän jag har en ekonomi som kan tillåta ett banklån som kan möjliggöra att jag köper mitt eget hus. Där jag bestämmer.

Jag vet att jag är exeptionellt förändringsfientlig. Och jag vet lika väl att jag oftast vänjer mig med tiden. Men precis när jag börjat acceptera förändras förutsättningarna igen. Kan jag bara få ett konstant hem. Kan jag få slippa bo med främlingar.

kan folk lära sig att ta lite jävla ansvar. och nån gång tänka på nån annan än bara sig själv och sitt eget bästa.

kan folk lära sig att hålla sina löften.