frithiof

Jag vet inte vart jag skulle börja eller vart det skulle sluta. Meningen kom av sig själv för några timmar sedan under en vinkväll med min nya klass. Men hur ska man kunna begära att en mening ska bibehållas i minnet under tiden alkoholen allt mer tar ens sinne i bruk. Nej jag får helt enkelt hitta på nåt nytt.

Jag vet att det handlade om att någonting äntligen fått en mening igen. Att jag känner betydelse i det jag gör. Jag vet att jag håller på att ge mig in i en bransch som i mångt och mycket handlar om allt som jag inte vill vara en del av. Det kan sammanfattas i ordet kommersialisering. Vi har diskuterat litteraturens roll och jag känner hur det bränner i bröstet medan jag försöker finna strategier för att få människor att uppskatta den. Hur gör man? Och varför är det så viktigt för mig att människor läser?

Jag hinner knappt komma hem innan jag finner mig själv beställa två böcker via Internet. En om Sara Lidman i liv och text. En som heter röster från västerbotten.

Kanske har jag beställt just dom två för att jag av någon anledning ikväll låtit tanken föra mig till just den för dessa böcker gemensamma nämnare - västerbotten. Jag tror det var när vi pratade om kommersialiseringen, om starta-egna-förlag-idéerna. Jag vet att jag lätt romantiserar norrland. Men utifrån samtalet fick jag känslan av att det faktiskt finns något mer genuint kvar där uppe. Jag säger inte att kommersialiseringen inte nått dit. Jag vet att den är en del av vår verklighet, oavsett geografi (åtminstone i den västerländska världen). Men ändå, det känns som att det finns ett tomrum att fylla där. Det känns som att den genuina känslan jag söker finns mer där än här. Det kanske bara är vinet. Eller så ligger det något i min känsla.

Man måste söka sig dit där ingen annan söker sig.

På många olika plan.

Och så drar jag mig till minnes den där fantastiska bokhandeln alldeles intill E4:an i Umeå. Och när jag går in på hemsidan inser jag att där finns den, min drömarbetsplats. Ett förlag, ett antikvariat och en bokhandel i ett. Det är inte bara kombinationen av dessa tre som lockar. Det är hela den atmosfär som genomsyrar rummet. Där finns det genuina jag söker. Kärleken till böckerna, den som så lätt verkar glömmas bort när ekonomerna tagit plats på förlagen istället för litteraturälskarna. Jag har aldrig varit särskilt mycket för det stora formatet. Jag vill ha det personliga. En miljö där möjlighet till inflytande finns. Där känslan får finnas. Inte bara strategierna. Jag låter tanken vila. Jag är inte på väg än. Men jag påminner mig själv om att vara vaksam. Att lyssna noggrant på mig själv så jag inte missar vad magkänslan säger.
Jag gör inte det här för att få en fin titel och hög lön.
Jag gör det för att få möjligheten att brinna.

det är viktigt att komma ihåg.

För så länge man fortsätter brinna ordnar sig allt.