frithiof

jag gillar kvartersbutiker. bortsett från dom stunder jag känner mig folkskygg och defintivt inte vill att personalen ska fråga mig hur jag mår när jag går och handlar. när jag inte vill bli uppmärksammad och igenkänd tycker jag inte om kvartersbutiker. men annars, som när jag har dåligt med pengar.
för mest tycker jag om att man kan få betala flera dagar efter att man handlat.
"jag vet var din brevlåda bor" liksom...

tycker om känslan av att folk litar på en.
som boksnubben på clemenstorget. han som lät mig springa iväg med tio böcker trots att jag inte hade några pengar.
"kom tillbaka senare i dag när du tagit ut pengar eller kom nästa vecka. jag är här då igen." sa han och jag tittade förvånat på honom och sa "litar du på att jag kommer tillbaka då?"
"man måste lita på människor" svarade han.


såna människor tycker jag om.

detta kanske förkarar varför jag blir lätt uppretad av det faktum att varje gång jag skriver in att jag jobbat en dag på timrapporten måste någon av de andra anställda signera längst ut på sidan så att chefen sen vet att jag verkligen varit på jobbet och inte bara skrivit att jag jobbat.
jag undrar varför dom anställer folk som dom inte kan lita på?

"jo men det har ju hänt en gång att nån hade skrivit att den jobbat fastän den inte hade jobbat så därför måste vi ha det här systemet."

Om jag var chef skulle jag tänka att den som skrivit fel säkert gjort det av misstag och även om det inte hade varit av misstag skulle jag hellre betala ut en extra dagslön nån enstaka gång och riskera att det händer än att visa misstro mot samtliga timanställda.

Det är så jävla förnedrande.

Jag tycker inte om människor som inte litar på människor.
hellre naiv än misstänksam